torsdag 30 augusti 2012

Vanor, nya tag och funderingar kring mental status

Jag är en sån klyscha ibland. Här sitter jag på t-banan och försöker känna mig smal och lyckad(?) Till min hjälp: svarta tighta jeans(för att se smal ut)en Nutrilettbar(för att bli smal)och min Mulberry (för att känna mig som en framgångsrik karriärkvinna, fast eftersom jag fått den i present kanske det snarare är ett mått på någon annans framgång?). Det går sådär. Blir lite trött på migsjälv... Suck... Jag orkar inte med storstadshetsen. Längtar tillbaka till sommarens: duscha varannan dag, inget smink och samma shorts i en vecka.

Lyfta blicken från shopping och andra ytligheter kanske? Framöver ska jag äta gott, inte shoppa varje månad och istället lägga energin annat(samtidigt så vet ju jag att det är det där med kluvenheten, äta gott OCH inte gå upp i vikt? Inte shoppa men samtidigt känna sig nöjd med det man har på sig?). Jag har ju en del reflektioner kring det här med mina 2 sidor, se: http://gemma-uppochner.blogspot.se/2012/07/lyxdonna-och-white-trash-morsa.html

Ja vad sjutton gör man? Det är så himla lätta att falla tillbaka i gamla vanor. Nutrilett bars som lösning på allt överätande till helgen exempelvis...

Kanske vara lite snällare mot sigsjälv också? Varför tror jag att lyckan ligger i att känna sig smal och snygg? Den ligger nog nån annanstans misstänker jag. Äsch ibland känns det ju som att man är helt instabil... Vilka frågeställningar.

Hur är det för dig, känner du igen dig i det här nånstans?

//Gemma

tisdag 28 augusti 2012

Bäst och sämst en tisdag

Bäst och sämst denna tisdag:

Bäst:

  • Sonen som kommer springande över hela dagisgården med solskensleende och öppna armar när han ser mig. Åh den känslan! Den förtas inte ens av vitlökspussen som följde...(han alltså inte jag)
  • Att jag tog mig ut på en 5,5 km löptur här på kvällen. Högst otippat.
  • Maken som belönade mig med O'boy och rostemacka när jag kommit hem från löpandet.
  • Att det faktiskt var löpande och inte promenerande som åstadkoms idag.
Sämst:
  • Att vara beroende av andra människors uppgifter för att kunna nå en deadline. Speciellt när de andra människorna uppenbarligen inte tar deadlines lika "seriöst" som jag. Kom igen folk!!! 
  • Att hösten anlände igår. HELT utan förvarning. Hallå? Vi var liksom på stranden i söndags? Hösten är jättemysig, men den ska ju komma lite gradvis. Det är halva charmen...
  • Det är bara tisdag.... Hela 3 dagar till helg. Sonen tittade på mig idag och frågade allvarligt: "Kom du håg när jag köpte glass...Mamma?" Ja det var i fredags...en evighet sen.
  • Att ta fram handdukar från en hylla och höra KRASCH!! Just det, det var där jag hade gömt ett doftljus i ett glas. Smart Gemma. Smart.
Var inte det här typ igår? Vad hände?

Åh semester... Var tog du vägen?


Och hur förklarar man för sonen att nu får du inte bada ute igen på 1 år?
//Gemma

måndag 27 augusti 2012

Sysslor, trams och diktatorer

Helgen har varit jobbig... Känts som att jag kämpat mig igenom en dimma av regn, irritation över relationer och uppgifter som ska göras. Projekt som känns omöjliga och ångest över tiden som inte räcker till.

Räkningar betalar sig inte själva, huset städas inte på egen hand och vill man få till drägliga rutiner med sin vilt testande-av-den-fria-viljan sonen så får man jobba för det.

Anna Wahlgren skriver i sin kända och ökända bok, Barnaboken att vill man ha en nöjd och tillfreds 2-åring så måste man bjuda på social gemenskap och sysslor att hjälpa till med. Förutom lite lek och trams varje dag, vilket alla mår bra av. Det är faktiskt sant. Iallafall för oss. Får sonen hjälpa till med disk, matlagning, städning eller vadsomhelst så är han rätt nöjd. Det gäller bara att välja rätt saker som är "enkla" att hjälpa till med. Exempelvis för oss är bädda sängen en sån bra grej. Har du något tips på bra hjälpa till syssla för 2-åringar?

Wahlgren skriver också om att 2-åringen ska inte få domdera hemma med omöjliga beställningar typ: "Sitt där....NEJ! Inte där... " eller "Gå och göm dig pappa. NEJ! Inte bakom dörren, bakom skåpet..." Man ska visa sin 2-åring att man är vuxen och hur det går till i världen. Exempelvis att man sitter på sina platser vid bordet, att man går och lägger sig en viss tid och att man klär på sig på ett visst sätt. Om man har sönder något så städar man upp m.m. Låter ju rimligt. Men att det ska vara såna konflikter hela tiden... Jag blir helt matt. Kan ungen fylla 3 snart eller? Orkar inte ha en diktator hemma... Hur kan man vara så lurig, bestämd, söt som socker och helt hopplös på en och samma gång?

Så, men nu är det måndag och början på ny vecka. Vem vet den kanske blir helt fantastisk?

//Gemma

fredag 24 augusti 2012

Fredag och uppfostranstankar

Äntligen fredag! Har haft en fullspäckad dag med konferens och ska nu skynda hem till dagishämtning och utlovat glassinköp. Sen är det trevligheter att se fram mot. Födelsedagsmiddag hos vackra V, lunch på stan med fantastiska L imorgon och på söndag firande av min kära mor som fyller år.

Men det viktigaste är nu glassinköpet. Sonen har bestämt hävdat varje dag sen i tisdags att nu är det fredag. Nu ska vi köpa glass! Och blivit väldigt besviken över alla onsdagar och torsdagar på vägen dit. Men nu så!

Jag läste igår Wahlgrens avsnitt om trotsålder i Barnaboken. Säga vad man vill om damen, men det här har hon koll på. Kände mig så bekräftad och lättad över hennes perspektiv så nu känns vardagen lite mer hoppfull igen. Nu ska jag bli en pedagogisk och konsekvent mamma framöver. Lovar att uppdatera om resultaten!

Ha en härlig fredag!!

//Gemma

torsdag 23 augusti 2012

Dålig löpning och sommarstugor

Okej, så det här med träningen måste jag ju ta tag i igen. Under sommaren kan jag räkna ihop att jag tränat 6ggr. I 2 intervaller. Så det är rätt många veckor som jag bara softat och druckit rosé om kvällarna. Och nu betalar jag priset. Kan man säga...

Jag provade lite försiktigt att ta mig ut i spåret i förra veckan, varvade rask promenad med jogging. Det kändes rätt bra. Den här veckan har jag varit ute 2ggr och joggat/promenerat. Vadå promenera? Förut kunde jag ju springa för sjutton? Nu är jag nere på gå-tempo. Det här suger.

Jag vill kunna gå ut och springa en vända på 5-6 km utan att det känns som att lungorna ska sprängas, att jag vill lägga mig ned och dö eller att jag tuggar fradga när jag pinat mig igenom. Det här är liksom inte kul. Hur lång tid tar det att ta få upp konditionen egentligen? Ja det lär jag ju märka, så jag lovar att hålla er uppdaterade.

Nu till dagens höjdpunkt: Vi har köpt sommarstuga!!!! HURRA!!

Äntligen har vi hittat ett litet hus som vi har råd med och som med hjälp av viss förbättring(läs vit målarfärg) kommer bli hur mysigt som helst. Tar ca en och en halv timme med bil från oss och vi får tillträde mitten av oktober. Bring on the målarjobb! Sen hur vi ska lösa det med en målarglad 2-åring kring fötterna är ett annat bekymmer. Det tar vi då.

Huset är ca 50 kvadrat, har 2 små sovrum och en liten gäststuga. Det behöver lite färg invändigt, lite nygamla möbler, lite småfix i köket och en del träd ska sågas bort. Sen kan man ju hålla på med det i flera år fram med att förbättra trädäck, badrum m.m. Men det är väl så det ska vara.

Ser fram mot somrar utan lägenhetsångest framöver!

Har du något sommarstugetips vad gäller inredning m.m. så skriv gärna!


//Gemma

tisdag 21 augusti 2012

Firande!




Idag firar vi bröllopsdag, så det blir bara lite bilder:

//Gemma






Även sonen var med och skålade(i vatten)
Jag tar'en..



måndag 20 augusti 2012

Nattningsrutiner

Vi har som jag tidigare nämnt haft lite struligt med nattningen av sonen. Han har sovit som en klocka mellan ca 6-7 månader fram till innan sommaren. Vi har följt hans utveckling och anpassat sovrutiner utifrån hans behov. Så plötsligt funkar det inte längre... Det tar mellan 30 minuter till 2 timmar att lägga ungen. Förut tog det 2 minuter. Bara att läga ned honom i spjälsängen så somande han sen, alldeles på egen hand. Men vad....? Jo, han har blivit större och behöver inte lika mycket sömn längre i kombination med någon utvecklingsfas skulle jag tro. Sen lärde han sig att ta sig ur spjälsängen och sen dess har jag blivit frustrerad och riktigt arg flera kvällar i veckan.

Har ni varit med om följande?

Jag läser 1 saga eller sjunger 1 sång och säger sen godnatt på en gång och går ut.

Sonen ligger kvar i sängen ca 1 minut efter att jag stängt dörren, sen kommer han upp.
- Ha lite vatten.....
- Ont i magen...
- Säja gonatt till pappan....
- Ha lite avvedon, det gör ont....
- Byta böjjan...

Jag eller Maken försökte tillmötesgå sonen, han fick blöjan checkad, lite vatten, en till godnattpuss, någon gång trodde vi att han hade ont på riktigt så då fick han alvedon. Och då gjorde vi helt...FEL. Vi lärde honom att det lönar sig att gå upp. Vilket vi fattade sen.

Så då bytte vi taktik. Vi läste massa artiklar på nätet om hur man SKA göra. Och sen utformade vi planen: sonen kommer upp, men får ingenting. Vi bara lägger honom. Lite utsläckning tänkte vi.

Men det gick inte riktigt så smidigt att släcka ut beteendet som vi trott. Det har istället resulterat i att han springer upp som skjuten ur en kanon så fort någon av oss stängt dörren. Jag skämtar inte att man kan få hålla på i upp till 45 minuter  till 1 timme innan han tröttnar. Problemet är att vi tröttnar innan dess. Så när han väl somnat är vi HELT slut. Stirrar tomt framför oss och sätter på TVn. Vi blir trötta, arga, sura på sonen och på varann. det är helt olidligt. Jag STRUNTAR i att det bästa är om barnet somnar helt själv. Det här kan omöjligt vara det bästa.

Så nu har vi bytt taktik igen, för jag kände att nä. Jag fixar inte det här springandet och läggandet en enda kväll till. Så senaste veckan stannar vi kvar på rummet tills han somnat. Vilket kan ta en timme. Det känns inte heller okej. Sitta där så länge och bara vänta. Så kan vi inte heller ha det.

Så vi bytte taktik igen.

Vi har en rutin och nu kör vi på den. Sonen får sova max 45 minuter på dagen(ibland sover han inte alls), på kvällen läggs han mellan ca 1900 och 2000 beroende på om han sovit på dagen. Rutinen är 2 sagor, 2 sånger. Och han får 1 önskemål(lite vatten eller en till sång) om han kommer på något själv. Sen stannar vi tills han nästan somnat, då går vi ut. Det här tar ca 30 minuter inkl sagor och allt. Vi får se hur det funkar i veckan. Men än sålänge känns det här som den bästa rutinen för sonen. Lite längre varva-ned-stund och sen kortare vakentid i sängen(förhoppningsvis)

Så från och med nu vill jag kunna njuta av mitt kvällsté i lugn och ro. Okej sonen?

Är det någon som har fler bra nattningstips?

//Gemma

Måndag, middag och 2-årsutbrott

Måndag.... För er som inte vet det sen tidigare har jag väldigt svårt för måndagar(som alla andra?). Kan man säga.

Men den här måndagen har jag något extra att se fram emot för sonens gudmor kommer på middag. Ni vet hur det är, vissa människor ger så mycket av sigsjälv och liksom bara strålar positiv energi. Så är det med gudmodern. Ser alltid fram mot att träffa henne för jag vet att det kommer bli roligt, trevligt och mysigt. Samtidigt liksom. MEN. Jag måste städa. Jag måste komma hem i tid så att jag hinner ta fram mina fina ljuslyktor, plantera blommor strategiskt och få bort tvätten från badrummet. För jag står helt enkelt inte ut med att det är stökigt när vi besök. Jag jobbar hårt med att försöka dra ned på städkraven och hålla det här på rimlig nivå. Men det är svårt att låta en enda liten strumpa ligga på golvet. När någon kommer och kan råka se den. Varför väcker det så mycket känslor och oro hos mig egentligen? Men det gör det.

Nu i helgen har det inte varit så städat, vi har varit hemma och softat och lekt och sonen har fått väldigt mycket uppmärksamhet. På lördag hade vi en liten kräftmiddag(kräftskiva låter ju lite pretto när det bara var jag, Maken och sonen) och sonen var glad och modig och mumsade kräftklor. Ända tills han stack sig. och fick ett riktigt 2-årings utbrott. Han har haft 2 riktiga utbrott(skrik, gråt och hela köret) och båda var i helgen. Underbart. Jag valde att hålla honom i famnen och int elåta honom gå förrän vi var överens om att ta det lugnt med en saga eller film.

Ser fram mot kvällens prövningar om det här är en ny härlig fas att ta sig igenom.

//Gemma
Kräftor och vitt!
Visst ser det fridfullt ut? Det var det....i 5 miunter.

lördag 18 augusti 2012

Elefanter, surfisar och kanelbullar

Dagen började 0630 av liten pigg son. Underbart... Sonen förvandlades snabbt till grinig surfis under fm, när den initiala piggheten flagnat av och tröttheten intog den lilla kroppen. Vi har inte lyckats få sonen att sova middag senaste månaderna. Slutsatsen: den här lördagen kommer urarta. Helvete.

Sonens humör spred sig naturligtvis till oss och snart började även vi småbråka. Till slut kom Maken på att det är cirkus i stan. Sonen är nog för liten för en show, men har vi tur står det lite djur ute. Typ en sur get eller några malätna hästar? Så vi packade ned ungen, matsäck och drog iväg så fort det gick. Och genom ett trollslag förändrades hela dagen.

Sonen fick se elefanter, kameler, hästar, hundar, en sopbil, en helikopter och även elefantbajs. Svårt att veta vad som impade mest. Men nöjd var han. Sen blev det fika och strax därefter däckade han i vagnen! Åh vilken seger!!

Jag och Maken kunde fortsätta promenaden och diskutera hur vi ska bli bättre på nattningsrutiner. Får ta den separat i nästa inlägg tror jag. Det är inte rimligt att behöva natta sonen i över en och en halv timme. Varje dag. JAG BLIR GALEN.

Iallafall har vi nu även unnat oss varsinn kaffe på uteservering. Och fuskade lite, vi hade köpt bullar på vägen i ett kondis. Säger bara såhär, vi köpte inte nya på cafét...

Nu hem och förbereda kvällens kräftkalas för bara oss 3.

Ha en härlig dag!

//Gemma
Däckad.
Se´ru kameler. Pappa?
Det bästa var nog när kamelen fes... "Jag se fisen, pappa?"
Farbror elefant.

onsdag 15 augusti 2012

Okej lite bitter kanske...

Nu när jag är tillbaka på jobbet igen, blir jag nästan förundrad över hur tiden inte räcker till. Plötsligt är dagarna långa igen, med jobb, stress, hämtningar & lämningar, alla trötta på kvällen. Suck... Vad skönt det var att få sova till 08-09 varje dag under semestern. Att få välja själva vad vi ville göra om dagarna var en sån enorm lyx. Jag längtar efter nästa sommar... Jag vet att det fortfarande ÄR sommar, men jag har liksom inte den känslan riktigt. Jag menar, jag är ju på jobbet? Det är inte sommar för mig.

Jag älskar när saker och ting börjar, själva förväntan inför något. Som början på en film, första tuggan av mjukglassen, när man precis gjort sig fin och ska iväg på fest eller planeringen inför sommaren. Det börjar med midsommar: vit klänning, jordgubbar, svensk sommarbuffé... Och sen första kvällen när man anlänt till sitt resmål, när alla är glada att se dig, det bjuds på kaffe och kaka eller en riktigt god middag med grillat och rosé.


Men höstfärgerna älskar jag, ser fram mot färgsprakande blommor hela hösten för att hålla humöret uppe.

Mer sånt här måste jag se till att unna mig.

Men nu är det stopp. Rosévinet är slut, det kommer inte köpas mer. Jordgubbbarna är uttjatade och stackars gubben på torget har svårt att få iväg dem. Semesterlugnet är borta. Här kommer hösthetsen... Hjälp!

//Gemma

måndag 13 augusti 2012

Otillåtna mammakänslor

Jag har dåligt samvete. Vissa dagar vill jag inte vara mamma. Jag vill inte vara så uppbunden, till ständig tjänst och ha stressnivå upp över öronen. Jag vill gå på toa ifred, äta mina samtliga måltider ifred och jag saknar känslan av att min tid efter jobbet är min egen. Att kunna gå direkt till gymet, eller läsa ut en lång och bra bok över en helg. Att kunna planera enbart utifrån vad jag känner och vill. Det här är en sådan dag. Och jag lider verkligen av att känna såhär.

För det borde jag ju inte. Jag borde vara så oerhört tacksam över att jag fått ett friskt och vackert barn tillsammans med den fantastiska Maken. Men efter 5 veckors semester börjar jag bli lite.... ja vad ska man säga? Alltså inte otacksam, men iallafall lite eftertänksam? Lite glad att dagis är igång igen liksom. Jag blir bara så TRÖTT när jag inte får äta middag sittandes i lugn och ro i en sammanhängande kvart(det ska hämtas saker, det ska svaras på frågor, mjölk ska torkas upp och när sonen är färdigäten efter 3 minuter ska RÄTT film sättas igång....) När barnet sen ska läggas springer han upp ca 25 ggr med 30 sekunders intervaller. Jag blir gråtfärdig.

Är tanken sen att man ska skaffa en till? För att citera en av mina bloggfavoriter "Skjut mig"...(Meekatt)

Tro mig, skenet bedrar....

De där ögonen... Har du sett Mästerkatten? Ungefär så....

Är jag ensam om såna här känslor? Hur är det för dig(om du är småbarnsförälder)

//Gemma

lördag 11 augusti 2012

Lördagsdepp

Nu är det bara vanlig helg, inte semester. För semestern tog slut igår. Jag blir bara så ledsen över det... För det bästa är ju INFÖR semestern. Då när man planerar, köper solkräm och strandklänning. När man har hela 5 veckor att se fram emot. Om man har den lyxen alltså. Och det hade ju jag. Jag hade utflykter, Sicilienresa, stugvecka, grillande, mysande och ledighet att se fram mot. Vad har jag nu? Kallare tider, långa arbetsveckor, fullspäckat schema för augusti och september. Trött son, nya sjukdomar från dagis och fler projekt både på jobb och hemma. Låter ju alldeles... Alldeles... Alldeles fruktansvärt.

Jag måste växla upp igen, från soffpotatis till högtryckspruta. Hemma och på jobbet. Träning, socialt liv och min chef KRÄVER sitt. Den här skarven alltså, från semester till jobb. I f-ing hate it.

Jag VILL inte som sonen skulle utryckt det.


Tips på överlevnad någon?

//Gemma

fredag 10 augusti 2012

Renovera, jaga stuga och sur son

Vi är färdiga med de största grejerna i sonens rum. Alltså målat väggar, köpt ny säng och fåtölj för sagoläsning. Och lite pynt såklart. Det som återstår är nya gardiner, lite nya kuddfordral att få upp traktorstavlor på väggen och eventuellt en hylla för bilar och sånt.

En stolt son med sin stora säng. Kommer fler bilder när vi är mer klara....

Det tog nästan 3 dagar att flytta ut allt, bli helt klara med målning, åka till IKEA, montera ihop och flytta in och åka till återvinningen med skräp. Pust och stön? Jo.... Man kan säga att sonen var lite lätt frustrerad och sur och bångstyrig efter 3 dagars vuxengöra. Dessutom har jag och Maken sökt med ljus och lykta efter sommarstuga, varit på visningar m.m. Jag vet inte hur vi lyckats med allt detta men på något sätt gjorde vi det. Och kanske. Bara kanske har vi hittat rätt objekt. Men jag vågar inte säga mer nu, ber bara att alla håller tummarna....

För att gottgöra sonen hade vi bara mys igår, hela dagen var sonens dag. Vi tog tåget in till stan och gick på Alfons Åbergs utställning på Stadsmuséet. Det var en hit kan man säga. Sen blev det varmkorv ute och titta på stora båtar i hamnen. Sonen var nöjdast i stan.








Lärdomar från de dagarna är återigen: sluta tro att man kan pressa in hur mycket som helst på en ledig vecka, sluta tröstäta godis(för du kommer garanterat INTE i jeansen sen), bli bättre på att planera maten så det inte blir det gyllene M:et varannan dag(det kommer man inte heller i några jeans på...) och sluta avge träningslöften som du inte kan hålla och sen känner dig helt misslyckad över att du inte hållt. Jag blir såååå trött på migsjälv. Vad är det jag håller på med? Jag är ju som bergochdalbana med alla svängar och kurvor på vågen. Ena perioden struntar jag i allt och äter vad jag vill. Sen blir jeansen för obekväma och då går jag runt i klänningar och tunikor. Sen får jag dåligt samvete och svänger om, drar ned på kalorierna och börjar träna. Önskar att jag kunde hitta NÅGON form av balans här. Det är bara tröttsamt just nu... Har gått upp 3 kilo såklart och kan inte ha på mig vad jag vill i garderoben längre, så nu blir det skärpning igen. Mitt mission är att hitta en hållbar livsstil som jag trivs med och där jag också håller min trivselvikt eller egentligen trivselvikten minus 3 kilo till, men det är så svårt att nå dit.... Utan att svälta sig, vilket i och för sig Katrin Zytomierska rekommenderar. Min granne har fått låna hennes bok och jag var bara tvungen att kika lite. Bästa tipsen från boken: "Tro inte att man blir smal om man är mätt. Ingen blir smal av det." och "Efter frukosten, ät inget tills du nästan svimmar. Då tar du en korvbit." Lovely.... Nä, det är liksom inte värt DEN livsstilen. 

Jaha, det var ju bra att vi genomförde de här projekten nu men samtidigt har den här sista lediga veckan inte direkt känts som semester. Mer som arbetsläger.... 

Återkommer med hur det gick med det eventuella husköpet.

//Gemma

tisdag 7 augusti 2012

Sista semesterveckan

Åter från landet och nu har vi en sista semestervecka kvar. Vad väljer vi att göra, trevliga utflykter eller hetsrenovera sonens rum? Japp. Hetsrenovera sonens rum såklart. Att måla om ett rum kanske låter enkelt, det är det ju till viss del också. Men jag var inte riktigt medveten om hur lång tid det tar med förarbetet dvs att tejpa lister, täcka över saker, skrapa bort skarvar, spackla miljoner hål och samtidigt underhålla sonen. Allt det tog en dag för oss. Idag har vi målat första strykningen och förhoppningsvis blir vi klara sent ikväll. Imorgon blir det att åka till det heliga landet aka IKEA. Köpa ny säng till sonen och lite annat jox. Ska även måla om en pall och sen måste vi köpa en symaskin och sy nya gardiner. Maken har ett uppdämt begiv av att sy säger han. Det passar ju bra för jag har ett uppdämt behov av att köpa tyg och beställa saker att sy upp. Man kan säga att jag är projektledaren i vårt hushåll. Hm, kanske borde kräva löneökning för det ansvarsfulla uppdraget?

Och snälla fråga mig inte om träningen.. Det har gått utför. Säger bara det. Trivselkilona myser sig förmodligen fast.

Hoppas du har en bra vecka!

Ps. Ledsen att jag varit så dålig på att kommentera på andras bloggar! Bloggar från mobilen och har svårt med alla lösenord och sånt.

//Gemma

lördag 4 augusti 2012

Jakten på sommarstugan

Vi letar som jag kanske nämnt sommarstuga. Vill ha ett eget litet hus att rå om och som vi kan åka till och liksom pausa. Men det är bland det svåraste jag tagit mig för. Inte ett enda dugg som att kolla lägenhet. Det känns som rena leken efter det här mecket. Och då är vi inte ens halvvägs i processen än. Det jag nu har förstått är att allt som ser fint och fixat ut...Jag menar vitt och ljust och mormors knypplade överkast på sängen. Det döljer svåra fel som exempelvis: det finns inget vatten. Eller el. Och det vill man kanske ha? Eller begär jag för mycket? Och om stället har el och vatten, ja då är det i världens fulaste skokartong till hus och ordet själlöst får en ny mening. Suck... Vi har valt ut3-4 objekt utifrån de 40-tal stugor vi kollat in på hemnet. Vi har ringt mäklare och kollat besiktningsprotokoll. Och gissa vad? Det är ofta mycket fukt och sånt under hush*lv*tet. Så man måste lägga till 50-100 000 på priset för att ordna till det. Sen om det enbart är avlopp för disk och dusch, då måste man lägga till nästan lika mycket för att kunna få gå på toa inne också. Om man inte vill gå i skogen....

Jag blir GALEN. Hur svårt ska det vara att bara kunna köpa sig ett litet fritidshus att softa i? Och inreda i vitt och grått och blommigt?

Om någon har tips så skriv!!!

//Gemma

En härlig fredag!

Fredagen i bilder:

//Gemma